109 dagar kvar

Nu har vi 109 dagar kvar att spendera i la Suède. Det känns fortfarande som en evighet.

På jobbet vet alla om mina planer nu. Det skvallras som sjutton på det där stället.
Fast det gör ingenting. Nu kan jag andas igen och vara glad.

Glada är nog även mama och papa som köpt sig ett nytt superfräscht hem på Folkungavägen. Det blir precis som förra året när hela familjen Jansson drog iväg med flyttlass åt olika håll, fast den här gången hamnar vi lite längre ifrån varandra. Eller vadå, en tripp till Skavsta och ett par timmar i ett plan så är vi tillsammans igen. Eller tre kilometers promenad från vårt hus till flygplatsen och sedan flyg till Nyköping. Ganska nära ändå får man väl säga. Hade vi flyttat till Umeå hade det nästan varit längre på något sätt.

Vi måste städa här hemma. Det ligger saker överallt. Saker som inte fick plats i något skåp ligger på bord, byråer och bänkar och samlar damm. Xavi har blivit expert på att hitta saker att plocka upp och lägga på oväntade ställen. Häromdagen hittade jag en potatissticka i sängen. Sjukt och lite farligt. Jaja, katterna fäller i allafall inte längre.

Det var visning av vår lägenhet i fredags. Vi har fortfarande inte hört något från värden. Undrar om paret som tittade vill ha den. När jag städade på torsdagen tänkte jag verkligen "HUR kan någon vilja bo här?" Färgen i fönstret har flagnat bort, dörrhandtagen sitter knappt ihop och parkettgolvet har ett mönster av repor och fläckar. Sunkigt är ordet. När vi hade möbler och gardiner därinne såg det riktigt beboeligt ut.

Vi får se.

120 dagar kvar

Min Frankrikelängtan blir bara starkare och starkare i takt med att vädret blir sämre här i Sverige.
Dessutom blir min Bergerac-glorifiering helt extrem. Jag är övertygad om att solen kommer att skina, temperaturen kommer att ligga över 20-strecket och inte en vindpust kommer att förstöra frisyren. Jag kommer att ha klänning och sandaler när vi kliver ur bilen för första gången där nere, och solglasögon. Jag vill inte alls inse att det kommer att vara mitt i vintern och kanske till och med snö när vi kommer ner! Det vägrar jag ens tänka på.

Nu börjar det att gå lite trögt med packandet på Borgaregatan också. Jag har helt tappat flyttmotivationen. Har ingen riktig lust att ta tag i min stökiga garderob, slänga kläder och packa ner. Att dammsuga och putsa fönster skjuter jag gärna upp så länge det går. Jag får helt enkelt skärpa till mig lite. Vi ska ju dessutom ha visning imorgon, helt inofficiellt förvisso.

Dammråttorna följer inte med lägenheten.

126 dagar kvar

Nu har jag sysselsatt mig med det tidskrävande och smått meningslösa arbetet att räkna baklänges i min kalender för att se hur många dagar det är kvar tills vi åker.
Inte nog med att det var tidskrävande och meningslöst, det blev även smått deprimerande när det visade sig att det är 126 dagar kvar! Det känns inte alls nära i tiden. Fast det är ju förstås om vi verkligen åker den 7:e. Det kan ju bli någon dag plus eller minus. Minus hoppas jag.

För den nyfikne finns bilder och information om vårt framtida hem här: http://www.holiday-rentals.co.uk/France/Dordogne/holiday-house-Perigord-Pourpre/p17686.htm

I övrigt är lägenheten på Borgaregatan näst intill tom nu och det vi egentligen väntar på är en fet bil så att vi kan köra ut soffor och sängar till magasineringslokalen. Vi har nog till och med kanske hittat en hyresgäst som kan ta över lägenheten efter oss. Tack Sofie!

Annars har vi det bra här på Bagaregatan. Goliath fick en ny extrem frisyr igår, superkortkort överallt utom på huvudet, tassarna och svansen. Tyvärr visade han sig ha en fettpåse storlek XL på magen som han skickligt hade dolt under all päls. Den hänger nästan ner till marken och han ser numera ut som en Gollum med sladdrig kulmage. Skitsöt!

Att ordna: Bil, pappa?? och franskt bankkonto.

Borgare blev Bagare

Helt plötsligt gick allting väldigt snabbt. Erik och jag har lämnat Borgaregatan för Bagaregatan. Det känns lite konstigt men ganska skönt att slippa bo i kartonger. Snart är det tomt därhemma.

Katterna blev rätt förvirrade i början men nu verkar de mest tycka att det är skönt att de hamnat på ett ställe där jag och Erik faktiskt sitter stilla ibland.

På tal om katterna ska Goliath till frisören i morgon. Jag har bokat tid på Tass & Strass klockan tolv för en "tillfixning" av lejonfrillan jag påbörjade i helgen (rekommenderas inte att klippa själv hemma med sax och klippmaskin från Rusta).

Nu verkar "takboxproblemet" fixat i allafall. Mamma mailade och berättade att vi faktiskt redan har en. Greeejjt! Då hoppas jag att även bilproblemet är löst??