109 dagar kvar

Nu har vi 109 dagar kvar att spendera i la Suède. Det känns fortfarande som en evighet.

På jobbet vet alla om mina planer nu. Det skvallras som sjutton på det där stället.
Fast det gör ingenting. Nu kan jag andas igen och vara glad.

Glada är nog även mama och papa som köpt sig ett nytt superfräscht hem på Folkungavägen. Det blir precis som förra året när hela familjen Jansson drog iväg med flyttlass åt olika håll, fast den här gången hamnar vi lite längre ifrån varandra. Eller vadå, en tripp till Skavsta och ett par timmar i ett plan så är vi tillsammans igen. Eller tre kilometers promenad från vårt hus till flygplatsen och sedan flyg till Nyköping. Ganska nära ändå får man väl säga. Hade vi flyttat till Umeå hade det nästan varit längre på något sätt.

Vi måste städa här hemma. Det ligger saker överallt. Saker som inte fick plats i något skåp ligger på bord, byråer och bänkar och samlar damm. Xavi har blivit expert på att hitta saker att plocka upp och lägga på oväntade ställen. Häromdagen hittade jag en potatissticka i sängen. Sjukt och lite farligt. Jaja, katterna fäller i allafall inte längre.

Det var visning av vår lägenhet i fredags. Vi har fortfarande inte hört något från värden. Undrar om paret som tittade vill ha den. När jag städade på torsdagen tänkte jag verkligen "HUR kan någon vilja bo här?" Färgen i fönstret har flagnat bort, dörrhandtagen sitter knappt ihop och parkettgolvet har ett mönster av repor och fläckar. Sunkigt är ordet. När vi hade möbler och gardiner därinne såg det riktigt beboeligt ut.

Vi får se.