38 dagar kvar

Synd att jag tänkt skriva så mycket hur länge som helst och sen när jag väl tar mig tid att göra det så har jag glömt precis allt vad jag gjort. Ska ändå försöka att återge den senaste månaden i korthet:

Farfar bor numera två våningar under mig och Erik. Han vill att Erik ska hjälpa honom att sätta upp diverse grejer i lägenheten och jag tror att Erik gömmer sig för farfar av precis den anledningen.

Sofie har fyllt år och får numera gå på systembolaget.

Vi har fått veta att vi måste ha franskt bankkonto för att kunna ordna franskt internet och för att ordna franskt bankkonto måste vi gå in på ett bankkontor i Bergerac. Kul. Där rök ju hoppet om att kunna ordna det innan vi åker ner. Det blir en hektisk första vecka i Franket alltså.

Erik har varit sjuk. Jag blev dock inte sjuk och därför är jag övertygad om att Erik hade svininfluensan.

Jag har precis jobbat min näst sista helg på ICA Supermarket Arnö och har alltså bara totalt 6 schemalagda dagar kvar att jobba.

Vi har köpt nya Super Mario Bros och det är hur kul som helst. Fast inte om man spelar med Erik för han är den enda med existensberättigande i det spelet.

Jag har fått reda på att det är platsgaranti på franskakursen jag vill läsa. Det betyder alltså att jag kommer att läsa franska i vår. Fick även veta att jag kommer att behöva cirka tjugo böcker!
Oh la la, dyrt blir det.

Shanja har fortfarande inte accepterat sina nya bröder. Hon är livrädd för Goliath och hatar Xavi. Goliath är inte rädd för henne utan gör allt för att provocera fram lite PMS närhelst han kan. Xavi däremot smyger omkring som en rädd isbjörn och vill helst sova under täcket och inte synas alls.

Shanja är i allafall kär i husse och det är väl det som räknas?

Jag och Olivia såg nya Twilight filmen. Vi och alla andra tonåringar. Den var riktigt bra.

Goliath har varit i kontakt med en hemlig trollkarl som berättat för honom att bakom speglar (säskilt de i sovrummet) finns en hemlig värld som är mycket roligare än den vanliga världen (särskilt på natten när alla sover) och om man bara krafsar och bankar tillräckligt hårt på spegeln så att man får den feta grå katten som står i vägen att flytta på sig så kommer man in.
Goliath har ännu inte lyckats komma in i den hemliga världen men han återkommer så fort den grå fettokatten flyttat på sig.
Under tiden får vi räkna med att inte sova alls.

59 dagar kvar och ont i hjärtat

Jag har nog inte skrivit det, men den 30:e oktober HCM-testades Phil igen med normalt resultat. Eftersom han var Equivocal i våras och den veterinären även hittade flera andra hjärtfel på honom så kändes ju dessa nya besked helt fantastiska. En frisk katt igen!

En vecka senare finns inte Phil längre. På morgonen hade han svårt att andas och ville inte röra på sig. På eftermiddagen fanns han inte mer. Helt ofattbart. Jag förstår det fortfarande inte men det känns så hemskt. Kan bara föreställa mig hur det känns för husse och matte som levt med honom varje dag.

Veterinären trodde att det kunde vara HCM, men för att säkerställa måste Phil obduceras. Det är vad jag pysslat med idag. Inte bokstavligt talat, men jag har ringt runt till många hjälpsamma människor och har nu lyckats få djursjukhuset att ordna så att Phil får komma till SVA där de ska ta reda på vad det var som var fel. För Phils del spelar det kanske ingen roll, men hans fall kanske kan hjälpa andra katter, vilket många kloka människor förklarat för mig i helgen och igår.
Kanske dog han inte helt förgäves, lille pojken.


Nu gråter jag vid sämsta möjliga tillfällen och kan inte få den där dumma vaggvisan som HCM-veterinären sjöng för honom när han testades normal för lite mer än en vecka sedan ur huvudet.
Just nu känns den så sorglig och hemsk, sången om isbjörnen Isidor.

Sov lille Isidor
Varför då, varför då?
Imorn ska jag lära dig
Vadå mamma vadå?
Att klättra i isberg och simma i havet
och jaga så du blir mätt.

Mamma jag är så rädd
För vadå, för vadå?
Att männskan ska skjuta mig
Men hörpå, men hörpå
Isberg är så kalla och havet är så stort
och skepparn är långt långt bort

66 dagar kvar och Shanja kommer hem

Vi har precis flyttat in till stan igen. Halva dagen har gått åt till städning och packning av bilen. När vi väl installerat oss här kändes det så himla bra. Som om resten av tiden tills vi åker bara är en transportsträcka av lugn nu. Så fel vi hade.

Fick ett mail. Shanja måste åka hem. Jag hämtar henne förmodligen på torsdag. Det känns jättebra och väldigt osäkert. Jag har saknat henne så mycket och ändå känt att det här var bästa lösningen. Nu var det visst inte det och nu ska vi försöka pussla ihop kattfamiljen igen. Jag hoppas, men vågar inte tro att det kommer att fungera den här gången. Nu har vi ingen möjlighet att dela av lägenheten med kompostgaller som tidigare. Nu får det gå som det är.
Det värsta med alltihop är egentligen att jag kommer att behöva fatta ett beslut angående hennes framtid ganska snart, och jag känner att jag inte gärna släpper henne nu när jag fått henne tillbaka. Fyra katter till Frankrike, funkar det?

Usch, det känns jättejobbigt. Det enda som känns helt bra och roligt just nu är att jag beställt en henna caca från Lush. Sjuk grej att vara glad över.