Nu har vi internet också!

Idag fick vi internet. Tänk att något så självklart (för er andra alltså) kan ge sådan lycka.

När vi avslutat installationen och jag i princip skrek att "VI HAR INTERNET!" bad Erik mig att vara tyst och vänta tills vi var säkra, att vi inte skulle ta ut något i förskott och alla satt helt stilla och vågade nästan inte röra sig. Ingen vågade riktigt hoppas på att idag skulle vara dagen då våra liv skulle återgå till det normala, till viss del. Men det var det och nu läggs det upp bilder och leks runt.

Det som har hänt sedan förra gången är för omfattande för att skriva om i ett enda inlägg, men jag förkortar lite så ni får veta ungefär vad som hänt.


Det största och kanske mest underbara utöver internet är att vi har köpt en TV, en stoooor plattTV. Den vi hade var liten och tjock så nu är alla glada över att kunna titta utan att behöva sitta en halv meter ifrån TVn. Från och med idag har vi även franska kanaler att titta på.

Huset känns redan som hemma på riktigt. Katterna har nu lärt sig att trappan är farlig att leka med. Både Xavi och Goliath har dock fallit handlöst ner från andra våningen rakt ner i golvet. Goliath klarade sig utan en skråma men skrämde livet ur mig. Han är ju inte så fit, utan ganska tjock och degig och landade förmodligen på ryggen. Men det kan vara så att fettet skyddade honom i fallet. Xavi däremot landade på trappräcket och fick jätteont i benet. Det gick dock över med lite metacam.

Vi har kommit på bästa rutinen för matlagning. Varannan dag lagar damerna mat och diskar, och varannan gör herrarna det. Funkar hur bra som helst.

Plugget har satt igång också. Jag har gått från svettig panik till självsäkert lugn och tillbaka till dödlig panik nu när jag såg presentationerna av tre av mina "studiekamrater" varav två kom från fransktalande afrikanska länder och en var en svensk som bott i Frankrike i 20 år! Kul.
Jag hade även mitt första seminarium idag. Det var bara en introduktion, som dessutom buggade ganska mycket så det var en hel del ekon och saker som inte hördes. Jag satt tyst som en mus och vågade inte säga någonting. Det gjorde i och för sig nästan ingen annan heller. De som ställde frågor var dock äckligt grymma på franska och gav mig ännu värre studiepanik.
Tack kära klasskåmpisar!



Annars verkar uppgifterna nu i början inte helt omöjliga. Men vi får se.