73 dagar kvar och vi bor i skogen

Jag vill döda min blogg och hela internet! Jag skrev ett svinasvinalångt inlägg och allt försvann.

Vi bor i allafall i skogen i Christine och Bertrands stuga. Vi har fyra kanaler, sporadisk internetanslutning och igår hade vi inget varmvatten. Vi trivs verkligen hur bra som helst. Jag vill aldrig flytta in till stan igen! Jag kan inte minnas senast jag var så avslappnad och lugn som jag varit de senaste dagarna.

Medan resten av familjen dirigerar flyttgybbar (försökte skriva gubbar men det gick inte) sitter jag på Pejo och "vaktar telefonen". Det verkar vara den enda arbetsuppgiften på det här stället som jag behärskar. I morse skulle jag skicka iväg ett paket. Ordnade med frakthandlingar, bokade hämtning så att en fin bil eller lastbil plockar upp det lilla paketet och åker iväg med det. När allt är klart så visar det sig att paketet inte var något paket, utan ett helt vanligt brev som ska läggas i en helt vanlig brevlåda och inte alls åka lastbil. OH NO! I vild panik ringde jag posten support och bad dem att för guds ta bort min felfelfelaktiga hämtningsbokning FORT! (Väntade mig att en postlastbil när som helst skulle svänga upp utanför dörren och en först trevlig, sedan jättearg (när jag berättar att paketet är ett brev) lastbilschaufför ska undra varför han kom hit i onödan.) Parentes i parentesen, är det inte dödsstraff eller liknande på det? Anyhow, supportmannen ställde sig mycket frågande till att jag ens hade bokat en hämtning eftersom han och hans dator var helt oventandes om att jag existerade, fanns inte i systemet (han frågade om mitt företag stavades Pay, som i betala, hur går det ihop när det ska sluta på O?). Jag hade förmodligen missat sista steget i bokningen och alltså inte bokat, trodde han. Tuur! Det ordnade sig, men supportmannen tyckte nog att jag var a bit konstig. (Nu blev jag jätterädd, en stor lastbil stannade precis utanför dörren och en tjock gubbe kom in, men han har inte pratat med mig ännu, så jag kanske går säker.) Jag är fortfarande lite rädd att den där hämtningen ändå är bokad och supportmannen kanske är blind, eller full. Han lät lite full. (Nu åkte lastbilen igen. Off the hook for now..)

Resten av tiden har gått lite bättre, trots att både skrivaren och portomaskinen vägrar respektera eller ta order från mig. Efter ungefär 40 supportsamtal till syster Sofie verkar allt ha ordnat och lugnat ner sig. Hon kan det där. Undrar varför det är jag som sitter här egentligen?

83 dagar kvar

Rails och takbox fixade, jag har fått jobba en del på Pejo och förhoppningsvis drygat ut kassan litegrann. Resväg planerad. Den blir kanske lite längre, men mycket säkrare och framför allt billigare. Dessutom får vi se fler länder wohoo!

Vi kanske flyttar ut från Bagaregatan tidigare eftersom vi har hittat en eventuellt intresserad hyresgäst. Isåfall bor vi kanske i skogen eller någon annanstans. Det fixar sig.

Det fixar sig. Sån är jag. Och jag vet att det fixar sig för att jag kommer att se till att det gör det.
Sjukt nog känner jag mig ganska ensam om att känna så. Har en miljard grejer att bli galen över, men på något sätt får jag inte bli det. Klistra på och le, tänk vad mysigt att få kämpa, att få vara lite hemlös och inte riktigt veta om man ska bo i skogen och ha superlångt till jobbet eller i stan utan möbler. Vad mysigt att åka på autobahn i regnet och kanske svinkrascha i en kedjekrock. Vad härligt att åka vilse på tyska skogsvägar och kanske bli rånade av vägpirater. Vad kul om man inte kommer in på den utbildning man vill och få fila på betygen på komvux i stället. Vad underbart om det är svårt att få ett franskt bankkonto så att man får ringa runt till massa mysiga fransmän och prata frengelska för att få det fixat. Och vad trevligt om vi inte får internet i huset, utan får sitta på mysiga internetcafén och plugga. Det är alltid roligt att dona.

Nu ska jag snart åka till jobbet. Ska bli superkul att jobba kväll både idag och hela helgen. Jag blir ju rik!!

85 dagar kvar

Imorgon är det sista ansökningsdagen för plugget och jag börjar oroa mig lite smått för att jag inte sökt tillräckligt många kurser. Tänk om jag inte kommer in?!

Franska är mitt förstahandsval och det vore himla smidigt att få läsa det eftersom den kursen sträcker sig över hela första terminen. Vore så skönt att slippa pussla. Annars har jag sökt allt ifrån marknadsföring till hästhållning och kriminologi. Haha, en salig blandning med andra ord.

Erik och jag spanade runt lite på nätet idag efter "things to do in Bergerac" och det visade sig att det finns en "Aquapark Juniorland" superdupernära haha, dit måste vi åka. Dessutom har staden en hel del restauranger, många med rätt långa, krångliga men sköna eller bara spejsade namn som jag bara älskar, eller vad sägs om "Blanche Hermione", "L'Imparfait", "La Pizz'", "L'Enfance de Lard" (Lardo?) eller "D'un Terroir a L'Autre". Vet inte riktigt vad något av namnen betyder och man kommer förmodligen att behöva hitta på en hel del förkortningar, men det kommer att kännas skoj att bestämma sig för att gå ut och äta på "L'Enfance de Lard" i stället för gamla hederliga OT, som ju i och för sig rullar mycket lättare i munnen.

Jag fick dessutom se att det finns några stall/ridcenter om hästabstinensen skulle bli alltför stor.
Yeeha.

93 dagar kvar

Jag blir tokig. Dagen började med ett mastodontmigränanfall som gjorde mig förståndshandikappad i flera timmar och som tvingade mig att vara hemma från jobbet.
Skönt att vila av sig migränen, men ojojoj vad tråkigt det blir att bara vara hemma en hel dag och göra ingenting. Sitter vid datorn och segar runt på diverse forum. Facebook har jag tömt ut på allt intressant för flera timmar sedan. Glömmer alltid bort allt roligt som finns att göra på internätet när man känner sig mer eller mindre tvungen att sitta vid datorn eftersom allt annat känns för jobbigt.

Vi har ju gjort oss av med lägenheten på Borgaregatan och efter lite förhandling med värden och en hel del schyssthet (är det ett ord?) från vår sida bestämdes att oktoberhyran är den sista vi kommer att betala. Så Borgaregatan är empty och finito för vår del. Naaajs!
Bagaregatan däremot är allt annat än empty. Vi har flyttkartonger i hela hallen och prylar nästan överallt. Vet inte var vi ska göra av dem men förmodligen ska jag ta tag i det om en liten stund, för det var min arbetsuppgift idag.

Jag har flera gånger funderat på att sätta på kaffebryggaren, men det känns väl lite knasigt att göra klockan sju en tisdagkväll?

Mama dressyrar

Mamma red en supertrevlig häst igår; Ubick van het Mettenhof. Hon fick sin första aha-upplevelse på länge.