4 dagar kvar och nyårsafton

Jaha. Idag är det nyårsafton. Planerna för kvällen inkluderar lasagne och toast skagen och detta ska ätas på Arnö. Mer än så vet jag inte i nuläget.

Igår bokade vi färja från Rödby till Puttgarden och fick nästan dödspanik när vi på rederiets svenska sida läste att djur inte är tillåtna utan uttryckligt skriftligt tillstånd från rederiet. Något som vi inte har tid att ordna. Det hela löste sig genom att vi bokade genom en dansk sida med samma rederi, där det bara stod att hundar skulle kopplas och ha munkorg. Fixat. 640 spänn.

Nu måste vi åka och handla mat.

7 dagar kvar och leeeeedig

Julen har kommit och gått och tvärt emot vad jag väntat mig blev den mindre stressig än någonsin. Ingen julklappsångest, inget tidspusslande och inte lika mycket julmatsfetma.

Dagen innan julafton blev det utehäng på numret, på julafton, när man ska hänga på numret blev det i stället McEwans där vi i princip fyllde det inre rummet. Personalen verkade riktigt glada över att få sälja så mycket bärs och annat. Vi kanske räddade julen? På juldagen när det var meningen att vi skulle bli "infixade" på Volym, misslyckades allt och vi blev stående i en fem meter bred och en meter lång kö som inte gick framåt. Vi gick därifrån och tänkte såklart att räddningen skulle bli McEwans, men där var det också kö. Numret var smockfullt och överallt verkade folk vilja komma in. Utom på Fika. Det var öde som öknen. Nej, inte riktigt men vi lyckdes åtminstone komma in där. Ganska kul för jag har aldrig varit där förut. Lyckades beställa en riktigt god drink "Något jordgubbigt tack?" och brände inte alls så mycket pengar som jag hade räknat med.

Nu kan man ju egentligen tycka att det räcker alldeles utmärkt med utekvällar ett tag framöver, men på annandagen blev vi ju tvungna att checka läget på Tellus också (det var ju så länge sedan , efter förfest och Bezzerwizzerspel hos Brinki. Erik och jag var i lag och förlorade hela spelet. Jag trodde att jag hade gjort ett mycket taktiskt partnerval men Erik är inte så smart som man tror.

Igår åkte jag, Erik, Sofie och Brink till Heron City (eller... Heroin city?).
På Mediamarkt inhandlades en fin vit mus till datorn, en datorväska och ett headset så att jag kan Skypa som ett proffs och inte sitta och skrika mot datorn som en idiot. Kvällen på Heron avslutades med bio. Avatar 3D. Riktigt riktigt grym film som gjorde att man blev grymt besviken när man åter trädde ut i den "vanliga" världen och såg hur grått och trist det är. Jag vill bo på planeten Pandora!

Om en vecka bor vi nästan på planeten Aquitaine. Hoppas det också är fint.

15 dagar kvar

Nu gick tiden jättefort.
Igår jobbade jag min allra sista dag på ICA. Det känns jättekonstigt att jag aldrig mer kommer att sitta i kassan där. Jag kommer fortfarande på saker som jag "måste fixa" på jobbet och när jag sedan inser att någon annan kommer att få fixa det så känns det nästan lite tomt. Men jag ska inte klaga. Jag fick julklapp, lyckönskningar och en lååååång ledighet. Dessutom sa chefen att jag var välkommen att söka jobb där igen. Han måste skämta.

Det börjar som sagt att närma sig dagen vi ska åka. Vi har haft mycket att göra den senaste tiden men nu börjar det ordna upp sig. Bland annat är en del av kurslitteraturen redan levererad och en annan del på väg. Den tredje delen får vi hoppas hinner anlända innan nyår.

Vi har provpackat och blev mycket överraskade av hur mycket som fick plats i vår lilla bil. Packningen blir inget problem.

Vi har fått de handlingar vi behöver för att öppna franskt bankkonto och förmodligen även internet.

Jag har fått obduktionspapper på Phil. Han dog inte av HCM, utan av hjärtmuskelinflammation som förmodligen orsakats av en bakterie som kommit in i kroppen, kanske via kastreringssåret. Det känns hemskt. Var har det gått fel, vem har gjort fel, hur fanns de där bakterierna hos veterinären?

Det kommer att bli en stressig dan före dopparedan.
Jag ska städa. Noga noga jättefint.
Sedan ska jag leta reda på en kopiator, kopiera veterinärintyg och skicka iväg dem.
På eftermiddagen ska jag hämta en av de sista julklapparna som jag hittade av ren tur på nätet igår. Det fanns en enda i hela sörmland och den fanns i Nyköping. Tur!
Efter det ska vi på stan (systemet?) och bunkra inför de långa röda dagarna.



Efter jul har vi följande kvar att göra:
-Rabiesblodprov på missarna
-Köpa autosock (ett konstigare alternativ till snökedjor, se bilden)
-Köpa GPS
-Packa
-Köpa klösbräda
-Boka bankmöte

Nu håller broken record Goliath på och driver mig till vansinne med sitt ylande.
Måste mata honom.

21 dagar kvar tills vi alla är i Frankrike

Idag har jag tagit tag i saker. Trots dödligt hög feber och allvarlig sjukdom har jag letat upp och beställt hem kurslitteratur till franskakursen. Det var hur svårt som helst och för att hitta de tre sista böckerna fick jag vända mig till en fransk sida (som jag hoppas är seriös). Förstod inte riktigt hur jag gjorde eller vad men nu ska det i allafall vara ett gäng böcker på väg hem till mig. Bland annat den här fina boken.



Som kronan på verket har min snälla Erik köpt den nyaste Jordan-boken så att jag har något roligt att läsa nu när han jobbar natt.



Han är världens bästa.

32 dagar kvar och day after julbord

Igår var en riktigt julig dag. Eftersom fredagen bestått i tv-spels-vin förfest (låter kanske nördigt, men vi har ju "New" Super mario bros till Wii så det var det inte) samt Volym senare på kvällen var det en något bakis Angelica som åkte ut till Uttervik igår förmiddag. Där bakade vi lussebullar och åt smörgåstårta. Svinbra uppladdning eftersom jag skulle på julbord med jobbet på kvällen. Jag var inte direkt superhungrig.

På eftermiddagen invigdes fikarummet (med champagne) på jobbet som jag varit med och pimpat till. Riktigt najs var det och jag fick en del cred för att jag var en sån handy-woman som kunde sätta upp IKEA-hyllor på väggarna.

Sen åkte vi taxi till Kvarnen där det bjöds på förstklassigt julbord som jag inte var ett dugg sugen på. Åt ändå eftersom allt såg så gott ut. Och drack, och sjöng.
Efter julbordet var jag en tjatis och vi fick med allihop, inklusive chifen på förfest och sedan till och med på krogen! Så team ICA Arnö shakade asset på Tellus dansgolv igår, hoppas ingen missade det.

Kom hem sent men kände mig ändå nöjd över att ha varit den nyktraste i gänget (eller?) och somnade med svåra fotsmärtor efter att ha dansat runt i alldeles för höga klackar hela natten.

Idag är jag något mosig i hjärnan men det känns okej ändå. Åt en mastig lussebullefrukost och planerade lite resväg. Vi åker den fjärde!

36 dagar kvar och Anna Anka, släng dig i väggen

Idag har jag levt upp till rollen som den deltidshemmafru jag egentligen är.
Lägenheten är städad intill fläckfrihet (eller den var fläckfri i ca fem sekunder, tills Goliath blev kissnödig och drog med sig halva toalådan ut i hallen), disken står ren i diskstället och jag känner mig lyxigt prydlig i ny outfit från H&M. Både jag och Erik fick H&M-leverans igår och det blev inte en enda retur. Jippiii!

Nu sitter jag som den goda hemmafrun och väntar på att min gode make ska komma hem så att jag kan pussa honom på kinden och ställa fram hans tofflor vid favoritfåtöljen.

Allt skulle vara väldigt avkopplande och skönt idag om det inte vore för en liten detalj.
Jag sitter och väntar på besked från banken i Bergerac. Vi vill ju veta om det räcker med ett kontrakt eller ett brev från vår husägare för att bevisa att vi bor i Salvette-huset. Räcker inte det vet jag inte vad vi ska göra eftersom vi inte kan ta till det vanligaste beviset; en elräkning, eftersom vi inte betalar någon el. Nervöst värre. Får vi inget bankkonto får vi inget internet och utan internet inget plugg och utan plugg inget studielån och utan studielån inget att leva för. Alltså inget Frankrike. Dramatiskt.

Återkommer...

38 dagar kvar

Synd att jag tänkt skriva så mycket hur länge som helst och sen när jag väl tar mig tid att göra det så har jag glömt precis allt vad jag gjort. Ska ändå försöka att återge den senaste månaden i korthet:

Farfar bor numera två våningar under mig och Erik. Han vill att Erik ska hjälpa honom att sätta upp diverse grejer i lägenheten och jag tror att Erik gömmer sig för farfar av precis den anledningen.

Sofie har fyllt år och får numera gå på systembolaget.

Vi har fått veta att vi måste ha franskt bankkonto för att kunna ordna franskt internet och för att ordna franskt bankkonto måste vi gå in på ett bankkontor i Bergerac. Kul. Där rök ju hoppet om att kunna ordna det innan vi åker ner. Det blir en hektisk första vecka i Franket alltså.

Erik har varit sjuk. Jag blev dock inte sjuk och därför är jag övertygad om att Erik hade svininfluensan.

Jag har precis jobbat min näst sista helg på ICA Supermarket Arnö och har alltså bara totalt 6 schemalagda dagar kvar att jobba.

Vi har köpt nya Super Mario Bros och det är hur kul som helst. Fast inte om man spelar med Erik för han är den enda med existensberättigande i det spelet.

Jag har fått reda på att det är platsgaranti på franskakursen jag vill läsa. Det betyder alltså att jag kommer att läsa franska i vår. Fick även veta att jag kommer att behöva cirka tjugo böcker!
Oh la la, dyrt blir det.

Shanja har fortfarande inte accepterat sina nya bröder. Hon är livrädd för Goliath och hatar Xavi. Goliath är inte rädd för henne utan gör allt för att provocera fram lite PMS närhelst han kan. Xavi däremot smyger omkring som en rädd isbjörn och vill helst sova under täcket och inte synas alls.

Shanja är i allafall kär i husse och det är väl det som räknas?

Jag och Olivia såg nya Twilight filmen. Vi och alla andra tonåringar. Den var riktigt bra.

Goliath har varit i kontakt med en hemlig trollkarl som berättat för honom att bakom speglar (säskilt de i sovrummet) finns en hemlig värld som är mycket roligare än den vanliga världen (särskilt på natten när alla sover) och om man bara krafsar och bankar tillräckligt hårt på spegeln så att man får den feta grå katten som står i vägen att flytta på sig så kommer man in.
Goliath har ännu inte lyckats komma in i den hemliga världen men han återkommer så fort den grå fettokatten flyttat på sig.
Under tiden får vi räkna med att inte sova alls.

59 dagar kvar och ont i hjärtat

Jag har nog inte skrivit det, men den 30:e oktober HCM-testades Phil igen med normalt resultat. Eftersom han var Equivocal i våras och den veterinären även hittade flera andra hjärtfel på honom så kändes ju dessa nya besked helt fantastiska. En frisk katt igen!

En vecka senare finns inte Phil längre. På morgonen hade han svårt att andas och ville inte röra på sig. På eftermiddagen fanns han inte mer. Helt ofattbart. Jag förstår det fortfarande inte men det känns så hemskt. Kan bara föreställa mig hur det känns för husse och matte som levt med honom varje dag.

Veterinären trodde att det kunde vara HCM, men för att säkerställa måste Phil obduceras. Det är vad jag pysslat med idag. Inte bokstavligt talat, men jag har ringt runt till många hjälpsamma människor och har nu lyckats få djursjukhuset att ordna så att Phil får komma till SVA där de ska ta reda på vad det var som var fel. För Phils del spelar det kanske ingen roll, men hans fall kanske kan hjälpa andra katter, vilket många kloka människor förklarat för mig i helgen och igår.
Kanske dog han inte helt förgäves, lille pojken.


Nu gråter jag vid sämsta möjliga tillfällen och kan inte få den där dumma vaggvisan som HCM-veterinären sjöng för honom när han testades normal för lite mer än en vecka sedan ur huvudet.
Just nu känns den så sorglig och hemsk, sången om isbjörnen Isidor.

Sov lille Isidor
Varför då, varför då?
Imorn ska jag lära dig
Vadå mamma vadå?
Att klättra i isberg och simma i havet
och jaga så du blir mätt.

Mamma jag är så rädd
För vadå, för vadå?
Att männskan ska skjuta mig
Men hörpå, men hörpå
Isberg är så kalla och havet är så stort
och skepparn är långt långt bort

66 dagar kvar och Shanja kommer hem

Vi har precis flyttat in till stan igen. Halva dagen har gått åt till städning och packning av bilen. När vi väl installerat oss här kändes det så himla bra. Som om resten av tiden tills vi åker bara är en transportsträcka av lugn nu. Så fel vi hade.

Fick ett mail. Shanja måste åka hem. Jag hämtar henne förmodligen på torsdag. Det känns jättebra och väldigt osäkert. Jag har saknat henne så mycket och ändå känt att det här var bästa lösningen. Nu var det visst inte det och nu ska vi försöka pussla ihop kattfamiljen igen. Jag hoppas, men vågar inte tro att det kommer att fungera den här gången. Nu har vi ingen möjlighet att dela av lägenheten med kompostgaller som tidigare. Nu får det gå som det är.
Det värsta med alltihop är egentligen att jag kommer att behöva fatta ett beslut angående hennes framtid ganska snart, och jag känner att jag inte gärna släpper henne nu när jag fått henne tillbaka. Fyra katter till Frankrike, funkar det?

Usch, det känns jättejobbigt. Det enda som känns helt bra och roligt just nu är att jag beställt en henna caca från Lush. Sjuk grej att vara glad över.

73 dagar kvar och vi bor i skogen

Jag vill döda min blogg och hela internet! Jag skrev ett svinasvinalångt inlägg och allt försvann.

Vi bor i allafall i skogen i Christine och Bertrands stuga. Vi har fyra kanaler, sporadisk internetanslutning och igår hade vi inget varmvatten. Vi trivs verkligen hur bra som helst. Jag vill aldrig flytta in till stan igen! Jag kan inte minnas senast jag var så avslappnad och lugn som jag varit de senaste dagarna.

Medan resten av familjen dirigerar flyttgybbar (försökte skriva gubbar men det gick inte) sitter jag på Pejo och "vaktar telefonen". Det verkar vara den enda arbetsuppgiften på det här stället som jag behärskar. I morse skulle jag skicka iväg ett paket. Ordnade med frakthandlingar, bokade hämtning så att en fin bil eller lastbil plockar upp det lilla paketet och åker iväg med det. När allt är klart så visar det sig att paketet inte var något paket, utan ett helt vanligt brev som ska läggas i en helt vanlig brevlåda och inte alls åka lastbil. OH NO! I vild panik ringde jag posten support och bad dem att för guds ta bort min felfelfelaktiga hämtningsbokning FORT! (Väntade mig att en postlastbil när som helst skulle svänga upp utanför dörren och en först trevlig, sedan jättearg (när jag berättar att paketet är ett brev) lastbilschaufför ska undra varför han kom hit i onödan.) Parentes i parentesen, är det inte dödsstraff eller liknande på det? Anyhow, supportmannen ställde sig mycket frågande till att jag ens hade bokat en hämtning eftersom han och hans dator var helt oventandes om att jag existerade, fanns inte i systemet (han frågade om mitt företag stavades Pay, som i betala, hur går det ihop när det ska sluta på O?). Jag hade förmodligen missat sista steget i bokningen och alltså inte bokat, trodde han. Tuur! Det ordnade sig, men supportmannen tyckte nog att jag var a bit konstig. (Nu blev jag jätterädd, en stor lastbil stannade precis utanför dörren och en tjock gubbe kom in, men han har inte pratat med mig ännu, så jag kanske går säker.) Jag är fortfarande lite rädd att den där hämtningen ändå är bokad och supportmannen kanske är blind, eller full. Han lät lite full. (Nu åkte lastbilen igen. Off the hook for now..)

Resten av tiden har gått lite bättre, trots att både skrivaren och portomaskinen vägrar respektera eller ta order från mig. Efter ungefär 40 supportsamtal till syster Sofie verkar allt ha ordnat och lugnat ner sig. Hon kan det där. Undrar varför det är jag som sitter här egentligen?

83 dagar kvar

Rails och takbox fixade, jag har fått jobba en del på Pejo och förhoppningsvis drygat ut kassan litegrann. Resväg planerad. Den blir kanske lite längre, men mycket säkrare och framför allt billigare. Dessutom får vi se fler länder wohoo!

Vi kanske flyttar ut från Bagaregatan tidigare eftersom vi har hittat en eventuellt intresserad hyresgäst. Isåfall bor vi kanske i skogen eller någon annanstans. Det fixar sig.

Det fixar sig. Sån är jag. Och jag vet att det fixar sig för att jag kommer att se till att det gör det.
Sjukt nog känner jag mig ganska ensam om att känna så. Har en miljard grejer att bli galen över, men på något sätt får jag inte bli det. Klistra på och le, tänk vad mysigt att få kämpa, att få vara lite hemlös och inte riktigt veta om man ska bo i skogen och ha superlångt till jobbet eller i stan utan möbler. Vad mysigt att åka på autobahn i regnet och kanske svinkrascha i en kedjekrock. Vad härligt att åka vilse på tyska skogsvägar och kanske bli rånade av vägpirater. Vad kul om man inte kommer in på den utbildning man vill och få fila på betygen på komvux i stället. Vad underbart om det är svårt att få ett franskt bankkonto så att man får ringa runt till massa mysiga fransmän och prata frengelska för att få det fixat. Och vad trevligt om vi inte får internet i huset, utan får sitta på mysiga internetcafén och plugga. Det är alltid roligt att dona.

Nu ska jag snart åka till jobbet. Ska bli superkul att jobba kväll både idag och hela helgen. Jag blir ju rik!!

85 dagar kvar

Imorgon är det sista ansökningsdagen för plugget och jag börjar oroa mig lite smått för att jag inte sökt tillräckligt många kurser. Tänk om jag inte kommer in?!

Franska är mitt förstahandsval och det vore himla smidigt att få läsa det eftersom den kursen sträcker sig över hela första terminen. Vore så skönt att slippa pussla. Annars har jag sökt allt ifrån marknadsföring till hästhållning och kriminologi. Haha, en salig blandning med andra ord.

Erik och jag spanade runt lite på nätet idag efter "things to do in Bergerac" och det visade sig att det finns en "Aquapark Juniorland" superdupernära haha, dit måste vi åka. Dessutom har staden en hel del restauranger, många med rätt långa, krångliga men sköna eller bara spejsade namn som jag bara älskar, eller vad sägs om "Blanche Hermione", "L'Imparfait", "La Pizz'", "L'Enfance de Lard" (Lardo?) eller "D'un Terroir a L'Autre". Vet inte riktigt vad något av namnen betyder och man kommer förmodligen att behöva hitta på en hel del förkortningar, men det kommer att kännas skoj att bestämma sig för att gå ut och äta på "L'Enfance de Lard" i stället för gamla hederliga OT, som ju i och för sig rullar mycket lättare i munnen.

Jag fick dessutom se att det finns några stall/ridcenter om hästabstinensen skulle bli alltför stor.
Yeeha.

93 dagar kvar

Jag blir tokig. Dagen började med ett mastodontmigränanfall som gjorde mig förståndshandikappad i flera timmar och som tvingade mig att vara hemma från jobbet.
Skönt att vila av sig migränen, men ojojoj vad tråkigt det blir att bara vara hemma en hel dag och göra ingenting. Sitter vid datorn och segar runt på diverse forum. Facebook har jag tömt ut på allt intressant för flera timmar sedan. Glömmer alltid bort allt roligt som finns att göra på internätet när man känner sig mer eller mindre tvungen att sitta vid datorn eftersom allt annat känns för jobbigt.

Vi har ju gjort oss av med lägenheten på Borgaregatan och efter lite förhandling med värden och en hel del schyssthet (är det ett ord?) från vår sida bestämdes att oktoberhyran är den sista vi kommer att betala. Så Borgaregatan är empty och finito för vår del. Naaajs!
Bagaregatan däremot är allt annat än empty. Vi har flyttkartonger i hela hallen och prylar nästan överallt. Vet inte var vi ska göra av dem men förmodligen ska jag ta tag i det om en liten stund, för det var min arbetsuppgift idag.

Jag har flera gånger funderat på att sätta på kaffebryggaren, men det känns väl lite knasigt att göra klockan sju en tisdagkväll?

Mama dressyrar

Mamma red en supertrevlig häst igår; Ubick van het Mettenhof. Hon fick sin första aha-upplevelse på länge.

109 dagar kvar

Nu har vi 109 dagar kvar att spendera i la Suède. Det känns fortfarande som en evighet.

På jobbet vet alla om mina planer nu. Det skvallras som sjutton på det där stället.
Fast det gör ingenting. Nu kan jag andas igen och vara glad.

Glada är nog även mama och papa som köpt sig ett nytt superfräscht hem på Folkungavägen. Det blir precis som förra året när hela familjen Jansson drog iväg med flyttlass åt olika håll, fast den här gången hamnar vi lite längre ifrån varandra. Eller vadå, en tripp till Skavsta och ett par timmar i ett plan så är vi tillsammans igen. Eller tre kilometers promenad från vårt hus till flygplatsen och sedan flyg till Nyköping. Ganska nära ändå får man väl säga. Hade vi flyttat till Umeå hade det nästan varit längre på något sätt.

Vi måste städa här hemma. Det ligger saker överallt. Saker som inte fick plats i något skåp ligger på bord, byråer och bänkar och samlar damm. Xavi har blivit expert på att hitta saker att plocka upp och lägga på oväntade ställen. Häromdagen hittade jag en potatissticka i sängen. Sjukt och lite farligt. Jaja, katterna fäller i allafall inte längre.

Det var visning av vår lägenhet i fredags. Vi har fortfarande inte hört något från värden. Undrar om paret som tittade vill ha den. När jag städade på torsdagen tänkte jag verkligen "HUR kan någon vilja bo här?" Färgen i fönstret har flagnat bort, dörrhandtagen sitter knappt ihop och parkettgolvet har ett mönster av repor och fläckar. Sunkigt är ordet. När vi hade möbler och gardiner därinne såg det riktigt beboeligt ut.

Vi får se.

120 dagar kvar

Min Frankrikelängtan blir bara starkare och starkare i takt med att vädret blir sämre här i Sverige.
Dessutom blir min Bergerac-glorifiering helt extrem. Jag är övertygad om att solen kommer att skina, temperaturen kommer att ligga över 20-strecket och inte en vindpust kommer att förstöra frisyren. Jag kommer att ha klänning och sandaler när vi kliver ur bilen för första gången där nere, och solglasögon. Jag vill inte alls inse att det kommer att vara mitt i vintern och kanske till och med snö när vi kommer ner! Det vägrar jag ens tänka på.

Nu börjar det att gå lite trögt med packandet på Borgaregatan också. Jag har helt tappat flyttmotivationen. Har ingen riktig lust att ta tag i min stökiga garderob, slänga kläder och packa ner. Att dammsuga och putsa fönster skjuter jag gärna upp så länge det går. Jag får helt enkelt skärpa till mig lite. Vi ska ju dessutom ha visning imorgon, helt inofficiellt förvisso.

Dammråttorna följer inte med lägenheten.

126 dagar kvar

Nu har jag sysselsatt mig med det tidskrävande och smått meningslösa arbetet att räkna baklänges i min kalender för att se hur många dagar det är kvar tills vi åker.
Inte nog med att det var tidskrävande och meningslöst, det blev även smått deprimerande när det visade sig att det är 126 dagar kvar! Det känns inte alls nära i tiden. Fast det är ju förstås om vi verkligen åker den 7:e. Det kan ju bli någon dag plus eller minus. Minus hoppas jag.

För den nyfikne finns bilder och information om vårt framtida hem här: http://www.holiday-rentals.co.uk/France/Dordogne/holiday-house-Perigord-Pourpre/p17686.htm

I övrigt är lägenheten på Borgaregatan näst intill tom nu och det vi egentligen väntar på är en fet bil så att vi kan köra ut soffor och sängar till magasineringslokalen. Vi har nog till och med kanske hittat en hyresgäst som kan ta över lägenheten efter oss. Tack Sofie!

Annars har vi det bra här på Bagaregatan. Goliath fick en ny extrem frisyr igår, superkortkort överallt utom på huvudet, tassarna och svansen. Tyvärr visade han sig ha en fettpåse storlek XL på magen som han skickligt hade dolt under all päls. Den hänger nästan ner till marken och han ser numera ut som en Gollum med sladdrig kulmage. Skitsöt!

Att ordna: Bil, pappa?? och franskt bankkonto.

Borgare blev Bagare

Helt plötsligt gick allting väldigt snabbt. Erik och jag har lämnat Borgaregatan för Bagaregatan. Det känns lite konstigt men ganska skönt att slippa bo i kartonger. Snart är det tomt därhemma.

Katterna blev rätt förvirrade i början men nu verkar de mest tycka att det är skönt att de hamnat på ett ställe där jag och Erik faktiskt sitter stilla ibland.

På tal om katterna ska Goliath till frisören i morgon. Jag har bokat tid på Tass & Strass klockan tolv för en "tillfixning" av lejonfrillan jag påbörjade i helgen (rekommenderas inte att klippa själv hemma med sax och klippmaskin från Rusta).

Nu verkar "takboxproblemet" fixat i allafall. Mamma mailade och berättade att vi faktiskt redan har en. Greeejjt! Då hoppas jag att även bilproblemet är löst??

Iväg med allt

Igår körde vi iväg lite grejer till Björshult. Vi fällde sätena och SHIT vad stor bilen blev.
Hoppas det ordnar sig så att vi kan ta den ner till la France. Vi har tittat lite på takbox och rails och det verkar inte vara dyrt alls. Kanske får vi med oss allt vi behöver.

På fredag eftermiddag ska vi iväg och titta på lite magasineringslokaler på ett ställe som verkar rätt billigt. Hoppas hoppas att vi kan ställa möblerna där. Om vi kör iväg allt i helgen kan vi kanske flytta till Bagaregatan nästa vecka. Då har vi tid på oss att städa bort allt damm och katthår samt
tvätta fönstren (första gången jag förbannar det stora antalet fönster vi har i vårt hem).

Erik har fått flytta in i min garderob (nej, han sover inte där, men hans kläder bor där).
Det blir lite trångt men vi får samsas.

Snart ska vi åka till Max och äta "frukost". Vi har varken mat eller något att äta den med hemma.

Lång tid kvar men mycket att göra

Nu har vi nästan packat ner hela köket.
Vi packade nog ner lite för mycket. Man ska ju leva sista tiden här hemma också.

Erik och jag fick för oss att vi skulle hugga in på burken med gåslever som har stått i skafferiet hur länge som helst. Rostbröd plockades fram, brödrosten kopplades in...
och så fick vi leta bland tio flyttkartonger för att lokalisera och packa upp konservöppnaren igen.

Xavi ligger och sover eller leker hysteriskt i den nyinköpta "katt-tyg-buren" storlek XL och bara väntar på att något ska hända. Undrar om han tycker det är lika kul när han får dela utrymmet med två andra tjockisar.

Imorgon bokas huset på allvar. Det är nervöst men jag vet inte varför.

Erik och jag har kollat färjor från Trelleborg till Travemünde och det verkar värt och inte alltför dyrt.

Ett inlägg som verkligen speglar min hjärna just nu. Tusen olika tankar och tusen saker att göra...
Nu vill Erik sova.

Mer om planerna, huset och resan

Vi har efter mycket letande, förhoppningar och besvikelser äntligen
hittat huset med stort H, ett hus som varken var för dyrt, litet, isolerat eller smaklöst inrett.
Det ligger i staden Bergerac, precis vid Dordognefloden, på kaj (quai) Salvette.
Huset är 200 kvadratmeter stort, har fem sovrum, trädgård och utsikt över floden.
Ska bli riktigt värt.

E och jag håller redan på och packar ner hela våra liv i kartonger för att sista tiden bo i mamas o papas lägenhet som ändå står tom.
Det blir en kämpig höst, men förhoppningsvis är det väl värt det att lida lite nu för vad som komma skall.

Sa jag att vi ska ha tre katter med oss?

Hej! Vi bor inte i Frankrike... ännu.

Det är nu fyra månader kvar till den stora Dagen.
Dagen då två tredjedelar av oss sätter sig på flyget och
en tredjedel (där jag själv är inräknad) sätter sig i bilen.
Den 7:e januari åker vi till Frankrike, eller närmare bestämt Bergerac
i nio månader.